Det goda segrar alltid

Hösten är här, lika så lyckan och välmåendet.


Det har varit ett tumultartat 1,5 år på många sätt och vis. Många känslor som brottats och jag har mått allt annat än väl, psykiskt och fysiskt.
Jag är så glad att jag valde att skriva av mig och dokumentera här på bloggen. Det har gjort det mycket lättare för mig att se framsteg och kunna jobba vidare. Jag tycker även det är otroligt skönt att jag fattat först nu när jag tittar tillbaka på eländet hur dåligt jag mådde. Hade jag förstått det då hade jag bara grävt ner mig tror jag.


En av mina favoritsjuksköterskor, sjuksköterska J, slutade på hud för några månader sedan. Vi jobbar numera på samma klinik och har träffats på jobbet x flera. Hon berättade för mig vilken skillnad hon upplever hos mig. Att jag är en glad och positiv tjej som pratar mycket och är rolig. Sidor hos mig som hon inte trodde fanns när hon träffade mig på hudmottagningen, en tystlåten, deppig och ledsen tjej var det istället som var där.
De som känner mig kan nog hålla med om att det är nu jag visar den rätta bilden av mig.


När jag får frågan ”hur mår du?” kan jag ärligt säga att jag mår bra, både fysiskt och psysiskt. En stor del av mitt välmående handlar om acceptans. Att kunna acceptera hur saker och ting är, saker jag ändå inte kan ändra på. Jag har även lärt mig hur nyttigt det är att gråta, att tokgråta, ha en gråtfest och bara släppa lös alla känslor.


På torsdag är det återigen dags att ta tabletterna, cellisarna, som jag tar en gång i veckan. I början mådde jag piss dagarna efter men nu är kroppen okej med dem.  Jag har tagit sex stycken tabletter i veckan sen jag började med dem (började i lägre dos som trappades upp), men har nu fått börja trappa ner. I två månader har jag tagit fem tabletter och på torsdag är det dags för fyra! Fyra tabletter i två månader och därefter ett läkarbesök för att utvärdera hur nedtrappningen går.
Innan jag började med cellisarna var det standard att ta sisådär 15 +- tabletter om dagen, kortison och antihistaminer.

Än så länge går uttrappningen bra, utslagen lyser med sin frånvaro och istället är det bara bra känslor som kommit tillbaka.


Ps. Jag har fått svar på analysen av den vävnad med cellförändringar som togs bort och allt tyder på att de fick bort allt!



   

          

 
 

 


Que?

Inte ens när jag tänker mitt allra bästa kan jag förstå hur man uppmärksammar barncancer och hjälper de drabbade genom att byta en profilbild på Facebook. 
Jag skänker hellre glädje till kidsen och en slant till forskning. 
Tack och hej 👋


Nattjänst

Halva arbetspasset har gått, i natt jobbar vi på bra.
Lövely att ha ett jobb att trivas på, var lycklig på vägen dit, under tiden och på vägen hem .
För det mesta i alla fall.

Peace out! 


Back on track


Das soffhäng

Chillar i soffan i min djuriska tischa.
Tog bort cellförändringar i torsdags, efter det bör man ta det lugnt.
Som sjuksköterska tar man det tydligen inte lugnt på sitt jobb så är sjukskriven en vecka .
Vet ni? Det är så jävla trist.

I lördags kom Rebecca förbi och hängde lite när hon var i stan.
Hon bytte av ned Emma på eftermiddag,  det vankades kräftskiva. Övriga i sällskapet tog en utgång, vi åkte hem och kröp ner i sängen, pratade om livet och somnade som två utslagna grisar.

Har varit en bra helg på alla sätt o vis. Trevligt sällskap har avlöst varandra. 



Ett steg närmare rätt

I torsdags var det inte sex Methotrexate-tabletter som skulle sväljas, det var fem! 

Ett steg i rätt riktning!  Var hos läkaren förra veckan och det bestämdes att jag får börja min neddragning av medicin. 
Fem tabletter i två månader, därefter fyra tabletter i två månader.
När de fyra månaderna har gått ska jag till doktorn igen för utvärdering och bestämma den fortsatta planen. 

Det känns bra!

Jag har inte haft några utslag sen februari (tror jag?) men varje gång det kliar på min kropp kommer obehagskänslan tillbaka. Hinner tänka "helevetesjävlafanskitjävel, nu är de tillbaka
 jag vill gråta" innan jag vågar titta efter.


Vad tycks om mina hakor? 


En annan form av kortison

Så här ser en autoimmun ögoninflammation ut . 
Var glad att du inte vet hur den känns.. 

Gick till ögonmottagninen igår, tänkte att man ska ha lite fördel som anställd i region Kronoberg. Fick träffa en sjuksköterska och sedan en läkare . Kortisondroppar fyra gånger om dagen och ett återbesök om tio dagar..


En ledig fredag

Så här gött hade jag det på balkongen i fredags!


En del spår kvar

Fortfarande en hel del spår kvar från att jag inte mått bra. 
- Tappar massa hår. Det som händer inuti kroppen kan ju visa sig på ex. Hår o naglar flera månader efteråt. 
- äter fortfarande cellisar. Planen är att fortsätta några månader till för att inte bryta för snabbt, ska trappa ut dem sakta.
- Ska till öron-näsa-hals för allergiutredning, har varit hes och slemmig läääänge. Måste säga att min läkare är bäst som verkligen gör allt det här för mig. Jag ber inte om något, hon är ändå så engagerad och vill utesluta alla möjligheter till att vi kan ha missat något. 

Har börjat träna och det är så jäkla skönt! Två- tre gånger i veckan är jag på gymmet. Ett gott friskhetstecken!

Skörden efter kvällens dusch och efterföljande borstning skådas nedan (sorry Felicia).





Glad och redo för ett pass på barnakuten




Utsikt från ett tågfönster






Det är iallafall lite vår inomhus








Slappetisdag

Veckans enda lediga dag är snart till ända. Har slappat större delen av dagen, resten av dagen tillbringade jag med Kristin, trevligt värre. 

Köpte mig en Londonbok idag, för om en månad är jag, mamma och bröderna i London! Kikat i boken ikväll och längtar, även om jag inte längtar till själva flygresan..
Tog passfoto i fredags och det var ingen skön bild.

I morgon väntar en lång dag med först HLR-utbildning 8-12 och sen jobb 14-21.30. Dock med en golunch med Lovan däremellan.

På torsdag ska jag äntligen träffa infektionsläkaren. Är ju absolut inte genomförkyld, men det ger sig aldrig. Ena dagen är jag snorig, nästa dag hostig följt av lite heshet och halsont. 

I går var jag lite förvirrad gällande dagarna och vilken vecka det var. Fick för mig att jag endast jobbar måndag och onsdag-fredag och att Sara och Emma kommer till helgen. Insåg sen att det inte är förens nästa vecka de kommer.. 






Vakna Växjö!




Redo för jöbb!




RSS 2.0