Julbord och flytt

Igår kväll kom mamma till mig, vi packade och packade och packade. Kaos.
Idag hämtade vi nycklarna till min nya lägenhet. Fröjd.
 
Direkt efter att nycklarna var hämtade åkte vi till Villa Vik för att äta julbord. Fantastiskt.
Gottebordet var helt enormt, mamma gick bananas.
 
Efter julbordet körde vi några rundor med flyttlass innan vi åkte till Moheda för att få lite sömn.
 
 
 
 

Flyttpackar

Det är inte ballt att flyttpacka när man inte är frisk och pigg..
 
 
 

Ruta ett. Igen.

Xolair-behandlingen gick inte riktigt som jag tänkte mig.
Dagen efter att jag fått sprutorna började jag må illa och bli yr vid elva-snåret.
Vaar på väg att gå hem från jobbet men min chef sa att jag kunde testa att gå och vila lite istället. 
Sagt och gjort, jag bäddar ner mig under en filt i personalrummet. Där däckar jag totalt, sover i nästan två timmar. Detta var vid lunchtid så ganska mycket oväsen men jag sov. Mina kollegor tittade till mig ibland, tog en temp i örat och kollade så att jag gick att väcka.
Två timmar senare var jag lite piggare, fick i mig lite mat och jobbade klart för dagen. 
 
Innan jag gick hem tog jag ett stick i fingret och kollade vad mitt CRP låg på. CRP är ett infektionsvärde, det ska ligga på under 5.
 
Onsdag 18/11 -58 
Fredag 20/11 -51 
Torsdag 27/11 -87
Fredag 28/11 - 64
 
Läkaren tror att jag fått en ledinflammation, kanske av Xolair. Jag har iallafall för mycket biverkningar för att jag ska få ta behandling nummer två. Lämnat nya prover idag.
Tillbaka på ruta ett.
 
Idag börjar jag med Prednisolon, som är ett kortisonpreparat, tolv tabletter i tre dagar. Sen nedtrappning. 
På måndag ska jag till hudmottagningen för ytterligare provtagning.
Har även fått Atarax att ta till kvällen/natten om jag inte kan somna.
Utöver detta fortsätter jag med Cetirizin och Kestine..

(Mer om denna trista resa finns att läsa under kategorin "karusellen")

En pissejävla natt, och dag.

En pissejävla dålig natt. Inte kunnat sova speciellt mycket i natt. Cirka fyra timmar samlade jag ihop.
Tusen utslag, ont i mina fotleder och handflator och svullen i nacken.
 
Varje morgon börjar vi med ett litet morgonmöte på jobbet. För att stämma av hur många patienter vi har, hur mycket personal vi är, möten under dagen och annat som är värt att lyftas.
Ett ämne som ofta tas upp på jobbet är hur jag mår och idag brast det totalt.
Frågan "hur går det Lovisa?" räckte för att få mig att bryta ihop och störtgråta. 
Jag orkade inte hålla fasaden på helvetet uppe.
 
Återigen visade mina kollegor mig hur fantastiska de är. De visste att min läkare skrivit remiss till allergimottagningen i fredags. "gå dit och visa upp dig, de måste få se dig så de snabbar på det!" Sen var diskussionen igång. Jag skulle inte gå dit ensam, så vem följer med när de öppnar klockan åtta?
H blev den som skulle följa med mig. Hon ansågs lämpligast med tanke på att hennes dotter och jag har liknande problem och följt ungefär samma behandlingar, med den lilla skillnaden att hon blivit bättre. 
Det som hjälpt henne är just Xolair.
 
Strax innan åtta hämtar H mig och säger att det är dags att gå ner, lydigt följer jag med till allergimottagningen.
Vi får prata med en sjuksköterska, i korridoren, blottade framför övriga patienter sitter jag i mina sjukhuskläder. Hon förklarar för oss att de inte har någon läkare som kan bedöma remissen på hela veckan. 
Jag lovar er att för en person med utslag på hela kroppen är det offantligt lång tid från tisdag till måndag.
Jag bröt ihop igen.
Får mellan tårarna och gåten fram "vad tycker du jag ska göra nu då!?" till svar får jag att jag kanske kan testa att ta lite antihistamin mot klådan.
"Jag äter redan Cetirizin och Kestine!"
Hon förklarar att jag ju kan ta dubbel dos varpå jag bölar fram "jag äter redan fyrdubbel dos. Av båda! Vad ska jag göra nu tycker du?" 
Sjuksköterskan ger mig en pappersbit att torka tårarna på och H tar mig återigen under armen och säger att vi ska gå till hudmottagningen, där känner de mig!
 
På hudmottagningen hittar vi snabbt sjuskköterska J, som är en av mina favoriter. Eller vänta de är nog mina favoriter allihop.
Hon meddelar att min läkare är i Lund. Jag bryter såklart ihop en gång till, men hon lugnar mig. "Vi ska hjälpa dig Lovisa, jag ser till att någon av våra läkare ringer dig nu på förmiddagen."
 
Det gick en stund och sen ringde en annan av läkarna från hudmottagningen mig. De är ju alla (undersköterskor, sjuksköterskor och läkare) mer eller mindre involverade i min sjukdomsbild. På gott och ont.
Jag förklarar läget, att jag vill ha Xolair, eller någonting annat. Att de inte har en jävla läkare på en vecka på allergimottagningen och att Xolair innehåller 150 mg i varje spruta och jag ska ha två sprutor.
Han frågar hur jag stavar Xolair och ber mig återigen säga ordinationen.
Han förklarar dock att han måste dubbelkolla med en kollega men lovar att ringa upp snart igen.
Det gjorde han. Ringde upp alltså, och poff så hade jag ett recept på Xolair, jag fick själv välja om jag ville ta de på jobbet eller nere på hudmottagningen. Det viktigaste var bara att jag stannade på sjukhuset minst trettio minuter då man kan chocka på detta läkemedel.
 
7385 kronor kostar kalaset och jag tackade för att vi har ett högkostnadsskydd på läkemedel i Sverige.
 
Jag frågade runt lite bland mina kollegor hur de tyckte jag skulle göra och de tyckte det var helt okej att jag skulle ta sprutorna på jobbet. Barnläkare L fick ordinera adrenalin och kortison att ge som injektion om jag skulle få för mig att chocka. 
 
Love gav mig injektionerna och någon chock blev det inte. Dock har jag jättesvullna vader och anklar just nu, högläge och pensionärsvarning.
 
     
 
(Mer om denna trista resa finns att läsa under kategorin "karusellen")

The happy hat

Var bitter när jag kom till jobbet idag. 
Love tog på mig the happy hat!
Får se om det hjälper..
 
 
 
Orsaken till bitterheten:
 
 
 

Xolair

Det finns en relativt ny behandling mot kronisk spontan urtikaria som heter Xolair.
Den blev godkänd för denna indikation i mars -14, tidigare har den använts mot svår astma och obstruktiva lungsjukdomar.
Man får Xolair genom injektioner var fjärde vecka.
 
Denna behandling tänkte jag föreslå på dagens läkarbesök, men jag hann inte innan min läkare föreslog den.
Dock så ger de inte den här behandlingen på hudmottagningen utan den går via allergimotagningen för att de har bättre kunskap om denna behandling med tanke på att den är så pass ny.
Så min läkare skrev idag en remiss till allergimottagningen för en bedömning om jag är lämpad till att få denna behandling, hoppas!

(Mer om denna trista resa finns att läsa under kategorin "karusellen")

Sömnlös och svullen..

Vaknade för en stund sen, spränghuvudvärk och tusen utslag. 
Läppen och ögonlocket är värst..
 

(Mer om denna trista resa finns att läsa under kategorin "karusellen")

5 november

Jag har helt fantastiska kollegor!
 
De läser av mig bättre än jag själv kan ibland. I fredags var en sån dag.
Jag skulle jobbat kväll, började jobba klockan 14, strax efter fyra var jag helt matt i kroppen. 
Jag orkade knappt stå på benen. Utslag på hela kroppen.
 
Det diskuteras adrenalininjenktion för att försöka bryta utslagen.
Kollgeorna skickar ner mig till akuten, för det är bättre att jag får det där och att det syns i min journal än att vi mixtrar själva.
 
Jag kommer ner till akuten, får sitta ner och vämnta en stund och får sedan träffa läkaren. 
Vad gör han? Ingenting.
Ingenting.
För jag har ju redan kontakt med läkare via hudmottagningen och han vill inte göra någonting då.
Det jag kunde göra om jag ville var att ta sex stycken Betapred. Hur sex stycken Betapred skulle hjälpa mig med tanke på att jag annars har startat på typ tolv stycken (och då inte haft lika mycket utslag) var för mig en gåta. Jag tänkte att han fick ta de där Betapreden och stoppa upp i röven. Sen gick jag därifrån.
 
När jag kom tillbaka till jobbet säger de åt mig att jag kan gå hem. Att de löser kvällen och att de har ordnat vikarie lördag och söndag.
Tack.
 
Så rätt de hade mina kollegor, min läkare valde att sjukskriva mig ytterligare 10 dagar när jag pratade med henne i måndags.
Välmåendet har inte varit det bästa heller, i lördags åkte jag hem till mamma och i söndags låg jag på soffan hela dagen. Fick inte i mig någonting att äta. Aptiten var väck.

(Mer om denna trista resa finns att läsa under kategorin "karusellen")

141104

Här sitter jag under en filt. 
Jag, mina dubbelhakor och de buskiga ögonbrynen. 
 
Status: 
- ny kortisonkur påbörjad = ytterst få utslag och ytterst dålig sömn. 
- sjukskriven i tio dagar.
 
Fördriver tiden genom att drömma mig bort hur min nya lya ska inredas. 
 
 


 (Mer om denna trista resa finns att läsa under kategorin "karusellen")
 
 

RSS 2.0