5 november

Jag har helt fantastiska kollegor!
 
De läser av mig bättre än jag själv kan ibland. I fredags var en sån dag.
Jag skulle jobbat kväll, började jobba klockan 14, strax efter fyra var jag helt matt i kroppen. 
Jag orkade knappt stå på benen. Utslag på hela kroppen.
 
Det diskuteras adrenalininjenktion för att försöka bryta utslagen.
Kollgeorna skickar ner mig till akuten, för det är bättre att jag får det där och att det syns i min journal än att vi mixtrar själva.
 
Jag kommer ner till akuten, får sitta ner och vämnta en stund och får sedan träffa läkaren. 
Vad gör han? Ingenting.
Ingenting.
För jag har ju redan kontakt med läkare via hudmottagningen och han vill inte göra någonting då.
Det jag kunde göra om jag ville var att ta sex stycken Betapred. Hur sex stycken Betapred skulle hjälpa mig med tanke på att jag annars har startat på typ tolv stycken (och då inte haft lika mycket utslag) var för mig en gåta. Jag tänkte att han fick ta de där Betapreden och stoppa upp i röven. Sen gick jag därifrån.
 
När jag kom tillbaka till jobbet säger de åt mig att jag kan gå hem. Att de löser kvällen och att de har ordnat vikarie lördag och söndag.
Tack.
 
Så rätt de hade mina kollegor, min läkare valde att sjukskriva mig ytterligare 10 dagar när jag pratade med henne i måndags.
Välmåendet har inte varit det bästa heller, i lördags åkte jag hem till mamma och i söndags låg jag på soffan hela dagen. Fick inte i mig någonting att äta. Aptiten var väck.

(Mer om denna trista resa finns att läsa under kategorin "karusellen")
Trackback
RSS 2.0