En pissejävla natt, och dag.

En pissejävla dålig natt. Inte kunnat sova speciellt mycket i natt. Cirka fyra timmar samlade jag ihop.
Tusen utslag, ont i mina fotleder och handflator och svullen i nacken.
 
Varje morgon börjar vi med ett litet morgonmöte på jobbet. För att stämma av hur många patienter vi har, hur mycket personal vi är, möten under dagen och annat som är värt att lyftas.
Ett ämne som ofta tas upp på jobbet är hur jag mår och idag brast det totalt.
Frågan "hur går det Lovisa?" räckte för att få mig att bryta ihop och störtgråta. 
Jag orkade inte hålla fasaden på helvetet uppe.
 
Återigen visade mina kollegor mig hur fantastiska de är. De visste att min läkare skrivit remiss till allergimottagningen i fredags. "gå dit och visa upp dig, de måste få se dig så de snabbar på det!" Sen var diskussionen igång. Jag skulle inte gå dit ensam, så vem följer med när de öppnar klockan åtta?
H blev den som skulle följa med mig. Hon ansågs lämpligast med tanke på att hennes dotter och jag har liknande problem och följt ungefär samma behandlingar, med den lilla skillnaden att hon blivit bättre. 
Det som hjälpt henne är just Xolair.
 
Strax innan åtta hämtar H mig och säger att det är dags att gå ner, lydigt följer jag med till allergimottagningen.
Vi får prata med en sjuksköterska, i korridoren, blottade framför övriga patienter sitter jag i mina sjukhuskläder. Hon förklarar för oss att de inte har någon läkare som kan bedöma remissen på hela veckan. 
Jag lovar er att för en person med utslag på hela kroppen är det offantligt lång tid från tisdag till måndag.
Jag bröt ihop igen.
Får mellan tårarna och gåten fram "vad tycker du jag ska göra nu då!?" till svar får jag att jag kanske kan testa att ta lite antihistamin mot klådan.
"Jag äter redan Cetirizin och Kestine!"
Hon förklarar att jag ju kan ta dubbel dos varpå jag bölar fram "jag äter redan fyrdubbel dos. Av båda! Vad ska jag göra nu tycker du?" 
Sjuksköterskan ger mig en pappersbit att torka tårarna på och H tar mig återigen under armen och säger att vi ska gå till hudmottagningen, där känner de mig!
 
På hudmottagningen hittar vi snabbt sjuskköterska J, som är en av mina favoriter. Eller vänta de är nog mina favoriter allihop.
Hon meddelar att min läkare är i Lund. Jag bryter såklart ihop en gång till, men hon lugnar mig. "Vi ska hjälpa dig Lovisa, jag ser till att någon av våra läkare ringer dig nu på förmiddagen."
 
Det gick en stund och sen ringde en annan av läkarna från hudmottagningen mig. De är ju alla (undersköterskor, sjuksköterskor och läkare) mer eller mindre involverade i min sjukdomsbild. På gott och ont.
Jag förklarar läget, att jag vill ha Xolair, eller någonting annat. Att de inte har en jävla läkare på en vecka på allergimottagningen och att Xolair innehåller 150 mg i varje spruta och jag ska ha två sprutor.
Han frågar hur jag stavar Xolair och ber mig återigen säga ordinationen.
Han förklarar dock att han måste dubbelkolla med en kollega men lovar att ringa upp snart igen.
Det gjorde han. Ringde upp alltså, och poff så hade jag ett recept på Xolair, jag fick själv välja om jag ville ta de på jobbet eller nere på hudmottagningen. Det viktigaste var bara att jag stannade på sjukhuset minst trettio minuter då man kan chocka på detta läkemedel.
 
7385 kronor kostar kalaset och jag tackade för att vi har ett högkostnadsskydd på läkemedel i Sverige.
 
Jag frågade runt lite bland mina kollegor hur de tyckte jag skulle göra och de tyckte det var helt okej att jag skulle ta sprutorna på jobbet. Barnläkare L fick ordinera adrenalin och kortison att ge som injektion om jag skulle få för mig att chocka. 
 
Love gav mig injektionerna och någon chock blev det inte. Dock har jag jättesvullna vader och anklar just nu, högläge och pensionärsvarning.
 
     
 
(Mer om denna trista resa finns att läsa under kategorin "karusellen")

Kommentarer
Postat av: Robex Lundgren

fin blogg

2015-01-25 @ 13:51:29
URL: http://ghgumman.blogg.se/
Postat av: Robex Lundgren

fin blogg

2015-01-25 @ 13:51:30
URL: http://ghgumman.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0