Den rosa månaden

För dig, för mig och för alla andra fantastiska kvinnor,
om vi någon gång drabbas.
Och för mormor, den fantastiska kvinnan på bilden.
För oss bär jag rosa naglar.
 
 

141030

Igår var jag ledig, och tur var det.
Vaknar upp och har utslag på hela kroppen, inklusive ansiktet. Jag är svullen över ögat och läppen och ser inte alls trevlig ut. 
Vid kvart över ett ringer de från hudmottagningen och säger att de vill ha ytterligare nya prover och frågar om jag jobbar. Berättar att det var ganska lägligt att de ringde just då för att min kropp koasar, en vänlig röst åp andra sidan säger då "men du, ska du inte ta och komma hit då?".
Hade precis klivit ur duschen, men drog på mig kläderna och var på hudmottagningen 45 minuter senare. Blir mött i väntrummet av den trevliga undersköterskan som ringt mig, hon följer med in i receptionen och förklarar att jag ska träffa läkarna, även om det inte finns någon tid bokad för mig. 
Sagt och gjort, jag får direkt gå in på ett rum, får snabbt träffa och min läkare som sedan hämtar ytterligare två läkare som kikade på mig, de går iväg och diskuterar kommer fram till att jag ska prova att byta mediciner en gång till. Så nu är det Aerius och Kestine som gäller morgon och kväll.
Fick även lämna nya blodprover som denna gång ska skickas till Skåne för analys.
 
Återigen blir jag förbluffad över den goda vård och service jag får på hudmottagningen, 45 minuter efter att jag får ett samtal om att nya prover ska tas får jag träffa tre doktorer. Har även fått god service när jag gick på ljusbehandlingarna, jag kunde ringa ner och ändra och byta tider lite som jag ville (om det krockade med något på jobbet och jag var tvungen att byta) och varje gång löste de det åt mig på ett smidigt sätt. 
Helt ärligt så känns det nästan som att jag kan komma och gå hur jag vill.
 
Det känns verkligen att de är där för mig, och tur är det. De här utslagen får mig snart att kräkas och vilja kasta sönder saker.
Utslagen gör mig utslagen.
 
Har varit ledig idag med, men jag orkar ingenting. Vaken några timmar, sover lite, vaken några timmer, sover lite, och så håller det på..
Har en jobbhelg framför mig, får se hur det gå.
 
Så här ser den nakna sanningen ut idag
 

(Mer om denna trista resa finns att läsa under kategorin "karusellen")

141021-141027

Kyckling, potatis och morötter tröttnar man ganska snabbt på vill jag lova. 
Frukost, lunch, och middag.
Jag lånade en råsaftscentrifug av Sara, så att jag kan dricka något annat än vatten. Morots- och äppeljuice är faktiskt en höjdare! Jag bakade även ett eget bröd, med havremjölk och rismjöl, det var inte en lika stor höjdare, men iallafall något annat än kycklingfilé och kokta morötter till frukost..
Jag började med den strikta kosten på tisdagen den 21/10,  onsdag och torsdag levererade få utslag. 

Torsdag 23/10 fick jag även veta att alla de prover jag och Love tog såg bra ut, bortsett från urinprovet. Så nytt kisseprov som skickades på odling på fredagen.
På torsdagen hade jag ett missat samtal på telefonen, tänkte att det nog var från hudmottagningen och provsvar, så jag chansar lite, gör en fuling och tar sparkcykeln och åker ner där. Visst var det så att de hade ringt, och visst var det så att jag även denna gång fick träffa läkaren lite snabbt och smidigt, jisses säger jag bara, vilken service. Står alla alltid i givakt för mig där!?
 
Måndag 27/10 smakar jag en kaka med lime i på jobbet, kan den limen ha gjort att min kropp återigen ballade ur? Jag vet inte. Kanske. Hur som helst så var det inte bra de följande dagarna, visserligen började det lite innan limekakan, men den kanske förvärrade?
Svullnar kring låren, massa utslag, stramar och sticker i huden, svullnar kring anklarna.. På tisdagen har min högra fotled svullnat så pass mycket att jag knappt kan stödja på foten, ont ont ont. 
 

(Mer om denna trista resa finns att läsa under kategorin "karusellen")
 

141020

Jag sover skitdåligt vissa nätter, förknippar det med utslagen, när de är på gång och spökar i kroppen blir hela kroppen orolig och jag kan helt enkelt inte sova.
När jag var på ljusbehandlingen 17/10 tog jag upp detta med sjuksköterskan, hon kikade lite på biverkningar av min medicin och var mer inne på spåret att det är just en biverkning från denna som gör att jag inte kan sova. Sömnströningar och mardrömmar, det ingår som tänkbara biverkningar. Kanske är tabletten förklaringen till varför jag jagades av ryska maffian häromnatten..
 
Hur som helt så går hon och pratar med läkaren under tiden att jag får min ljusbehandling, när den är klaroch hon är tillbaka säger hon att läkaren kan tänka sig att ta mig som extrapatient vilken dag som helst under kommande vecka, även om det är ganska tjock i tidsbokningen egentligen.
 
Måndag 20/10 går jag på ljusbehandling, som faktiskt blev min sista, och träffar därefter min läkare, ett kort och snabbt besök trodde jag. Men icke, noggrannhet och hjälpsamhet är nog hennes mellannamn. Vi sitter och pratar i 45 minuter, hon vrider och vänder på det mesta. konstaterar att ljusbehandlingen inte verkar hjälpa mig, så den kan jag skippa. Till slut bestämmer hon sig för att kasta om lite i mina läkemedel, Hon bestämmer sig även för att kasta om lite bland mina mediciner, jag ska nu ta Telfast på morgonen och Cetirizin på kvällen. Hon funderar även kring orsaker till mina utslag och tycker att jag ska begränsa min kost lite, börja med att enbart äta kyckling, morötter och potatis i några dagar för att sedan lägga till några livsmedel i taget. Det är vissa saker jag ska undvika, däribland e-ämnen.
Hon ordinerar även prover på mig, som Love tar under kvällen.
Allt från Hepatit, fördoämnesallergi och magsår, till streptokocker i halsen. Åtta rör blod, ett halsprov, ett urinprov och ett avföringsprov.
Lugn vänner, de två sista slapp Love, de fixade jag själv.

 
 (Mer om denna trista resa finns att läsa under kategorin "karusellen")
 

141001

Onsdagen den 1 oktober åkte jag och mamma ner till Lund för ett läkarbesök.
De nöjer sig inte med att skicka mig till en vanlig hudmottagning utan jag är kallad till "Hudmottagning specialiserad". Inte ett enda utslag syns på min kropp och livet är faktiskt ganska gött =)
 
Vi blir invisade på ett rum, ett ganska stort undersökningsrum tänkte jag, och efter en stund kommer två läkare och träffar oss. Vi går igenom allt mellan himmel och jord. Jag menar verkligen ALLT. Jag har med lite journalanteckningar och provsvar som de inte hunnit få. Läkarna berättade även att de involverat fler läkare för att försöka reda ut vad det är för fel på mig, att de ska gå och diskutera med dessa läkare och att de sedan kommer tillbaka.
I ca 45 minuter var de iväg och diskuterade vidare med de övriga läkarna innan de kom in på rummet, på en halv sekund stod det plötsligt 12 läkare, alla specialister, inne på rummet och stirrade på mig. Visade bilder på telefonen hur jag har sett ut samtidigt som frågor haglade över mig. Efter några minuter var de nöjda och lika snabbt som de kommit in var de borta. Ytterliggare diskussioner mellan läkarna.
 
Efter ett tag kom en av de läkarna jag först träffat tillbaka för att berätta vad de kommit fram till. De uteslöt helt Schnitzlers syndrom, vilket jag tyckte var en otrolig lättnad. Vidare bedömde man det som kronisk urtikaria, att jag ska fortsätta ta en tablett Telfast på kvällen samt fortsätta med ljusbehanlingen tre gånger i veckan. Man kan inte riktigt svara på vad det beror på, men en rimlig orsak är stress..
 
När vi var klara med läkarbesöket mötte vi upp Janssons Jenny på stan för att äta en god lunch, god lunch och trevligt sällskap, det är allt man behöver.
 
När lunchen är avklarad lämnar jag och mamma Lund och det känns riktigt bra, skönt att slippa Schnitzler..

(Mer om denna trista resa finns att läsa under kategorin "karusellen")


RSS 2.0