dag tre

När man inte riktigt orkar med sitt eget liv och sig själv är det så svårt att hinna med andra.
Fast än att jag vet att det är då alla vänner behövs som mest.
 
Jag har tänkt så mycket dessa dagar, det känns som en evighet och ändå är det bara lördag idag.
Jag har börjat fundera på när det började med allt, var det när jag hade skyhög feber och kräktes 1, dygn i januari? Då när febern kom och gick över lika snabbt utan minsta lilla förkylningssymtom.
För så är det, febertoppar är också ett symtom på denna konstiga sjukdom.
 
Jag läste igenom massa gamla sms och konstaterade att jag i väldigt många sms svarat "det är bra, är lite trött bara." på frågan hur jag mår. Och det är så det varit, jag har varit så jävla trött. Mycket i livet tänkte jag. Men tror snarare att detta är svaret på frågan.
Annars behöver man nog inte sova varje dag efter jobbet.
 
Jag har vid något tillfälle sagt till mina kompisar att jag inte orkat med att träffa dem, och bett om ursäkt för att orken inte räcker till. Blivit besviken på mig själv för att jag inte orkat prioritera mina vänner.
Helt enkelt känt mig som en förfärlig vän. 
 

(Mer om denna trista resa finns att läsa under kategorin "karusellen")

Kommentarer
Postat av: Jenny

Vad tråkigt att du har mått så dåligt. Du har nog varit lite dålig på att dela det med kust dina vänner! Tänk då på att en riktig vän finns i vått och torrt!

2014-09-08 @ 07:37:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0