Hej då kortison!

Det har gått tio dagar sedan jag skrev sist. 
Det har inte hänt så mycket sen dess egentligen. Fast ändå så har det det.
 
Jag har fått tid till Lund, 1 oktober. Vilket betyder nästa onsdag!
Trodde inte att jag skulle få tid så snabbt så jag är glad över det vill jag lova.
 
I söndags tog jag sista kortisontabletterna. Väntar med spänning på om min kropp ska bubbla till igen eller om jag faktiskt har sådan tur att det är slut på eländet nu.
Jag har inte haft utslag sen förra måndagen, alltså lite drygt två veckor som jag varit fin på kroppen.
Sen är det svårt att säga vad som faktiskt gör gott för mig.
Solningen? Antihistaminet? Kortisonet?
Återstår att se om det blir något bakslag.
 
Jag är iallafall glad att kortisonkuren är över nu.
Även om jag inte haft några utslag har jag inte mått bra när jag ätit kortisonet.
Har svettats konstant. Speciellt nattetid, vaknat och varit genomsvettig trots att jag alltid har fönstret öppet.
Jag har även behövt gå upp och kissa på natten, ofta två gånger/natt.
Jag har förvisso kunnat somna om direkt eftersom jag nästan går på toaletten i sömnen. Men det har ändå varit ett störmoment i min sömn.
Jämfört med när jag inte åt kortison vaknade jag ofta på nätterna av att det kliade och då var det lögn att somna om direkt, så det är väl lite positivt ändå..
 
 

(Mer om denna trista resa finns att läsa under kategorin "karusellen")

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0