Puss på er

Ni är helt fantastiska.
 
Så många fina ord som har kommit till mig sen jag öppnade upp mig för er. 
Flera stycken har sagt att de inte förstått hur jag mått. Och helt ärligt, det har inte jag heller. Det är först nu som jag accepterat att jag inte "bara" har nässelutslag utan att det faktiskt är något som spökar i min kropp.
 
Jag ska försöka på att bli bättre på att "orka" saker, och helt ärligt känns det lättare nu. Att kämpa mot en trötthet som kanske inte bara är en vanlig trötthet. 
 
Igår hängde jag med Rebecka efter jobbet och det innebar tusen skratt och några missade telefonsamtal. 
Ska försöka ta igen de här samtalen idag istället.

(Mer om denna trista resa finns att läsa under kategorin "karusellen")


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0