Det är iallafall lite vår inomhus








Slappetisdag

Veckans enda lediga dag är snart till ända. Har slappat större delen av dagen, resten av dagen tillbringade jag med Kristin, trevligt värre. 

Köpte mig en Londonbok idag, för om en månad är jag, mamma och bröderna i London! Kikat i boken ikväll och längtar, även om jag inte längtar till själva flygresan..
Tog passfoto i fredags och det var ingen skön bild.

I morgon väntar en lång dag med först HLR-utbildning 8-12 och sen jobb 14-21.30. Dock med en golunch med Lovan däremellan.

På torsdag ska jag äntligen träffa infektionsläkaren. Är ju absolut inte genomförkyld, men det ger sig aldrig. Ena dagen är jag snorig, nästa dag hostig följt av lite heshet och halsont. 

I går var jag lite förvirrad gällande dagarna och vilken vecka det var. Fick för mig att jag endast jobbar måndag och onsdag-fredag och att Sara och Emma kommer till helgen. Insåg sen att det inte är förens nästa vecka de kommer.. 






Vakna Växjö!




Redo för jöbb!




Tisdag i mars

Det blev inget läkarbesök igår, läkaren him self var sjuk. Fick en tid till nästa torsdag...

Var ledig igår, hade Maja och Kristin på besök! Trevligt tugg, både fikamässigt och samtalsmässigt!
Jag och Krisse tog oss en (två) måndagsöl på de Luxe och njöt av kvällen. 

Idag har jag haft en otroligt rolig, lärorik, spännande och annorlunda dag på jobbet.
Jag älskar mitt jobb! 






Vår!

Idag när jag gick till jobbet sken solen! Solglasögonen trillade längre och längre ner på näsan när jag traskade. Men det gjorde inte så mycket, jag kan stå ut med det när solen skiner!

Ringde upp min vän Lotta som sa "du låter så glad" och så är det, jag dippade lite men tycker livet i stort känns lite bättre nu! 
De orden värmde så gott att jag genast sträckte lite mer på ryggen och kände mig liiiite gladare.

Vi hann inte prata så länge, Lotta och jag, så det blev ett nytt samtal ikväll igen. Hon åker till Nya Zeeland på tisdag och fyller år innan hon är tillbaka. 


Jag tror det är viktigt att man dippar ibland, låter sig vara ledsen och framförallt erkänner för sig själv och andra att man är ledsen ibland. 
Helt ärligt, med mitt år i bagaget, vem skulle inte vara ledsen ibland? 

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?

Våren fick flytta in





                              



Paket från en hjälte

Igår när jag kom till jobbet hade jag fått paket! 
En patient som jag haft hand om hade varit där på förmiddagen och lämnat det till mig, sånt gör mig varm i hjärtat!





Vår i staden




En bit på vägen

För en månad sen tog jag min sista kortisontablett! 
Måste ändå säga att det är något som känns helt fantastiskt!

Låt hälsa och lycka komma åter snart!

Sen ett litet tag tillbaka har jag känt hur något förändrats. 

Från att vara glad, positiv och peppande mot andra tycker jag att jag är mer och mer bitter, sur, trött och likgiltigt. 
Jag finner liksom ingen motivation till att agera. 

Jag klagar på jobbet (som jag ju trivs på så himla mycket).
Jag har inte hämtat ut sofftyget (som väntar på posten en vecka, vilket betyder att min soffa inte är komplett).
Jag vill helst sova.
Jag kan titta på disken eller tvätten för att sedan skita i det. 
Jag har ingen lust till att varken laga mat eller att äta.
Trillade dessutom i trappan i söndags morse och slog i hakan. Haft ont i käken sen dess vilket inte gör saken bättre.

Idag var jag på vårdcentralen, träffade en fantastisk läkare
Han trodde att käken hoppat ur led och sen tillbaka. Så troligen kommer min smärta från muskler och ledband. 
Läkaren tyckte att jag hade tillräckligt i bagaget när jag svarat på frågan om jag är frisk i övrigt,  samt att jag hade en medicinlista som en 80åring. 
Han undrade om han fick tycka synd om mig eller om han var oprofessionell då. Jag sa att han snarare visar att han är mänsklig. Samtidigt sa han att det var bra att jag orkade le mitt i allt ihop! 
Innan jag gick därifrån fick jag lite smärtstillande utskrivet och peppande ord.

När jag kom ut från vårdcentralen sken solen.
Solstrålarna, kloka ord från min vän Sara (som jag får krama på fredag) och läkarens bemötande gjorde att jag bestämde att göra det bästa av situationen. 
Gick till Willys, handlade god och bra mat innan jag gick till blomsterlandet och köpte mig fina tulpaner. 

Har dock inte orkat ta i tu med någon kvällsmat än. 

På måndag ska jag träffa en infektionsläkare, hoppas få ett bra utlåtande från honom.
En sak jag längtar efter nu är att träna, vilket jag inte vågar göra om någon infektion spökar i kroppen, jag vill inte vara sjukare än jag behöver

Har gått upp för många kilo under denna sjukdomsperiod.. Samtidigt som jag är ledsen för viktuppgången förstår jag att det ju beror på att det inte funnits någon ork till annat än vardagsmåstena, samt att mediciner påverkar kroppen på både det ena och det andra sättet..

Låt hälsa och lycka komma åter snart!






RSS 2.0