Det goda segrar alltid

Hösten är här, lika så lyckan och välmåendet.


Det har varit ett tumultartat 1,5 år på många sätt och vis. Många känslor som brottats och jag har mått allt annat än väl, psykiskt och fysiskt.
Jag är så glad att jag valde att skriva av mig och dokumentera här på bloggen. Det har gjort det mycket lättare för mig att se framsteg och kunna jobba vidare. Jag tycker även det är otroligt skönt att jag fattat först nu när jag tittar tillbaka på eländet hur dåligt jag mådde. Hade jag förstått det då hade jag bara grävt ner mig tror jag.


En av mina favoritsjuksköterskor, sjuksköterska J, slutade på hud för några månader sedan. Vi jobbar numera på samma klinik och har träffats på jobbet x flera. Hon berättade för mig vilken skillnad hon upplever hos mig. Att jag är en glad och positiv tjej som pratar mycket och är rolig. Sidor hos mig som hon inte trodde fanns när hon träffade mig på hudmottagningen, en tystlåten, deppig och ledsen tjej var det istället som var där.
De som känner mig kan nog hålla med om att det är nu jag visar den rätta bilden av mig.


När jag får frågan ”hur mår du?” kan jag ärligt säga att jag mår bra, både fysiskt och psysiskt. En stor del av mitt välmående handlar om acceptans. Att kunna acceptera hur saker och ting är, saker jag ändå inte kan ändra på. Jag har även lärt mig hur nyttigt det är att gråta, att tokgråta, ha en gråtfest och bara släppa lös alla känslor.


På torsdag är det återigen dags att ta tabletterna, cellisarna, som jag tar en gång i veckan. I början mådde jag piss dagarna efter men nu är kroppen okej med dem.  Jag har tagit sex stycken tabletter i veckan sen jag började med dem (började i lägre dos som trappades upp), men har nu fått börja trappa ner. I två månader har jag tagit fem tabletter och på torsdag är det dags för fyra! Fyra tabletter i två månader och därefter ett läkarbesök för att utvärdera hur nedtrappningen går.
Innan jag började med cellisarna var det standard att ta sisådär 15 +- tabletter om dagen, kortison och antihistaminer.

Än så länge går uttrappningen bra, utslagen lyser med sin frånvaro och istället är det bara bra känslor som kommit tillbaka.


Ps. Jag har fått svar på analysen av den vävnad med cellförändringar som togs bort och allt tyder på att de fick bort allt!



   

          

 
 

 


RSS 2.0